Välgrundade åsikter på politik.funebo.se 17 juni 2004 Håkan A Bengtsson, chef för den socialdemokratiska tankesmedjan Arenagruppen, publicerade sig idag i DN Kultur, angående Junilistan och de nationella markörer detta parti vann så stora framgångar på sistlidna söndag. Bara dagarna efter valet är naturligtvis Bengtsson lite skakad. Kan Junilistan göra ett språng mot riksdagen, och förändra den svenska partistrukturen, i stort sett oförändrad under lång tid? Oron är förståelig, men om Bengtsson tänkte en bit till: Vad skulle egentligen Junilistan kunna erbjuda? Det krävs mer än en inställning till EU för att samla 15% av rösterna i ett riksdagsval. Hotet mot systemet finns visserligen, men i ännu orealiserad form. Junilistan kan lika lite som sverigedemokrater, nationaldemokrater eller några andra idag existerande organisationsformer hot riksdagens nuvarande maktstrukturer."Den svenska nationalismen är svår att få fatt på. Ibland är det som om den inte riktigt finns, möjligen är det en del av vårt kollektiva undermedvetna", skriver Bengtsson vidare.Den svenska nationalismen är förvisso diffus, och den kan inte sammanfattas i en entydig ideologi. Undertecknad har länge hävdat den vara en överideologi. Nationalismen är en beståndsdel i ett tänkbart politiskt framgångsrecept, men det krävs också något mer, men inte lika mycket som i ovan nämnda SD och ND, för som Bengtsson också framhåller i DN:"(N)ationalism och politik är en farlig brygd, som bor granne med misstänksamhet mot det främmande. "Att hantera svensk nationalism politiskt är att balansera på slak lina. Trampar man fel åt ena hållet förvandlas den snabbt till rasism och främlingsfientlighet. Trampar man fel åt andra hållet kan den bli en punschdoftande plattityd. Bengtsson formulerar det väl när han kallar nationalismen för en "farlig brygd". Den är farlig, men också försedd med avsevärda möjligheter."Gemensamt för de nationella partierna är att de bryter den sociologiska blockgränsen genom att rekrytera väljare som traditionellt röstar med vänstern. Nationen bryter upp klassröstningen vid valurnorna. Ideologiskt konkurrerar Junilistan med borgerligheten, sociologiskt med vänstern. Och är därför ett större hot mot socialdemokratin än mot högern."Liksom den själv kan förväntas vilja kan nationalismen samla gammal och ung, rik och fattig, och på så sätt åstadkomma verklig förändring i ett stagnerande samhälle. I egenskap av modernistisk socialdemokrat tror sig Bengtsson sedan kunna neutralisera den nationalistiska brygden genom en återgång till traditionell socialdemokratisk massmobilisering, eller snarare agitatorisk "utbildning" av partiets och fackföreningsrörelsens kadrer, samt genom ett förändringsarbete inom EU, det nya favoritprojektet, för att göra det hela mera aptitligt för vanliga människor.Här finner han också ett önskvärt konfliktområde gentemot den liberalkonservativa högern, som uppenbarligen inte vill vidga och stärka de demokratiska strukturerna på övernationell nivå. Sett från sin ståndpunkt kanske han har rätt, men hans strävanden kan komma att röna starkt motstånd, inte minst med hänsyn till majoritetsförhållandena i EU-parlamentet.